Med en mage som putar redan känner jag mig mycket piggare och mindre illamående nu än för en vecka sen! Att vakna och känna sig, rent ut sagt, bakfull varje morgon är inte en rolig känsla... Igår gick jag in i vecka 12, det innebär den första lättnaden. Nu minskar risken avsevärt för missfall, pust! Igår var vi på första ultraljudet. Denna lilla/lille varelse är ca 4-5 cm, har en liten perfekt kropp med ett hjärta som slår ca 170 slag/minut! Att få se på bild att den lever och sprattlar är en obeskrivlig känsla! För mig har det varit veckor av konstant oro. Oron har mest legat i att jag varit (och fortfarande är) orolig så in i bänken att något skall gå fel. Som tur är har jag en stöttande sambo som oftast ser det positiva i saker och ting, tack Donny för att du poshar mig så mycket! Love you ;O)
