19 juli 2009

Prinsen kommer hem!



Efter en otrolig hemlängtan kommer Isak hem idag. Det finns inget som kan göra att han slutar längta hem så vi åker och hämtar vår prins idag. Eller rättade sagt mina föräldrar hämtar honom. Donny jobbar till sju ikväll så vi har ingen möjlighet. Jag försökte boka tågbiljett men det fanns såklart ingen biljett. Mina föräldrar är guld värda. De ställer alltid upp för mig och min familj. Hur skall jag kunna tacka de? Det är ju ändå ca 40 mil en väg till Öland här i från ...

5 kommentarer:

Ewa sa...

Vad härligt med sådana föräldrar. Saknar det... Mamma dog för snart 14 år sedan, och pappa har jag inte så mycket kontakt med. Dock HANS val. Trist, men vad ska man göra?!

Förstår er OCH sonen. Hade själv hemlängtan då jag var barn, och vet hur det är. Minns hur jag tvingades sova 3 nätter på sjukhus ca 10 mil bort då jag var 6 år. Höll på att dö. Var ju inte samma på den tiden med familjerum etc, så alla kunde vara tillsammans. Tur nog var det en äldre tjej där som tog mig under sina vingar... Fick lite flashbacks då jag var där med min son då han bara var 2 och skulle opereras, och berättade för personalen om mina traumatiska upplevelser. Personalen som jobbade då jag låg där var långt ifrån empatiska. Tur det har förändrats.

Mina tjejer åker bort den 25:e, och jag mår redan dåligt över det. Tur nog kommer en kompis hit några dagar, så jag kan hitta på kuliga saker med henne. Sambon börjar nämligen jobba i morgon.

Kram kram
/Ewa

Emma Fransson sa...

Visst e det guld värt med föräldrar!! Vi bor ju grannen med mina och det är så skönt!! Tjejerna springer dit ibland och bara har det lugnt om dom vill slippa lillebrors gnäll en stund. Middag händer ju ganska ofta att man äter tvärs över gatan... ;)
Förstår att det måste kännas skönt att få hem Isak när han längtat så. Nu sitter vi här i regnet på Öland och hoppas att solen kanske tittar fram imorrn...
Kram

Anonym sa...

Prinsen då! Inte lätt då man ska vara stor men egentligen är ganska liten...:) Mys då han kommer hem nu då! Känns som jag aaaldrig ska lämna bort Axel, men inser att man måste försöka släppa taget tids nog...(nu är han ju bara 7,5 månad, men ändå)
Goa föräldrar, det är i sånna lägen då man behöver det som hjärtat fylls av kärlek till de man älskar och som ställerupp så godhjärtat. Har haft 2 kusiner och en moster som kört mig och Axel 60 mil vardera för att komma till flyget då pappa var dålig/dog. Då kommer glädjetårarna över att man vet vilka fina släktingar man har.
Hoppas på att få se er snart.
stor kram mamma Nina

Paula sa...

Visst är våra föräldrar guld värda. Hoppas bara våra barn kommer på det om oss en vacker dag. ;) kram kram

Kerstin sa...

Vilka fina föräldrar du har. Vad skönt det ska bli när din prins kommer hem. Då kan ni båda slappna av och sova gott i natt. :)
Sköt om varandra.