Lugnet före stormen ...

Det sägs att det nu är 9 dagar kvar tills vi blir fem i familjen (ok, sex med Anakin). Men egentligen är vi ju redan fem, för bebisen finns ju redan fast hon ligger i magen. Jag har tänkt en hel del på hur min graviditet har varit. Jag har en hel del tid som jag kan lägga på att fundera och analysera. Jag kom på mig själv stå och prata ganska högt på Lindex igår med en kompis, hur jag klagade över hur jobbigt allt varit och är. Jag kunde riktigt känna i ryggen hur en del blängde med arga ögon på mig. Antagligen för att de tyckte att jag var konstig som kunde tycka att det var så jobbigt att vara gravid. Jag fick lite dåligt samvete och mina tankar gick till de som faktiskt inte kan bli gravida eller kanske har varit med om missfall eller liknande. Jag har full förståelse över att det måste vara jobbigt att höra när en gravid person står och klagar över något så fantastiskt som ett liv i magen. För det är det verkligen! Men bara för att man är gravid så kanske inte livet känns toppen för det. Om man ständigt har värk i kroppen och knappt kan röra sig så är det såklart ganska jobbigt. Men lyckan över livet som växer, puffar och slår kullerbyttor i magen är helt underbart och jag njuter av bebisen! I söndags fick vi åka till Östra sjukhuset på en extra kontroll då jag inte kände några rörelser i magen. Fy vilken hemsk känsla det var. Jag blev helt apatisk, jag kan bli det när jag blir orolig. Får liksom inte fart på mig själv, vet inte vad jag ska göra. Men vi åkte in i alla fall och fick göra ett ultraljud. Allt var ok, bebisen hade antagligen bara sovit väldigt hårt. Gissa om vi blev lättade! Vi fick även reda på att hon väger ca 3200 gr. Nu skall jag bara försöka tänka positivt och njuta av de sista veckorna av graviditeten. För nu är det sista gången jag har en bebis i magen, om jag får bestämma =)