Mina ben skakade...

Jag vet att det inte är farligt. Det tar oftast inte så lång tid. Hon, den nya, verkade trevlig... Jag hade bestämt mig långt innan det var min tur : Sarah, idag går det bra! Kände redan när jag satte mig i väntrummet att jag fick börja svälja och svälja så inte tårarna skulle rulla. Så var det min tur. Med darrande ben klev jag in. Jag satte mig i den obekväma stolen och åkte långsamt bakåt. Tankarna snurrade. Skall jag berätta? När jag låg där, bakåt lutad, såg jag en bild som var fäst i taket. Den föreställde antal av olika djur. Jag började räkna febrilt ... en och två och tre grisar. Sköterskan frågade om ljuset var för starkt i mina ögon. Då brast det totalt för mig. Jag hatar att gråta med folk, spelar ingen roll med vem det är. Jag sväljer och sväljer tills det till slut exploderar. Nej nej, ett och två och tre grisar räknade jag. När jag hade hämtat andan lite grann, och svalt så jag var helt snustorr i munnen, berättade jag. Jag har tandläkarskräck! Det har gått bra i många år nu, men det beror nog på att min före detta tandläkare var så himla bra. Han var så lugn och det kändes tryggt. Jag visste att jag skulle få minst två till tre bedövningssprutor direkt innan de skulle börja borra...

Nu sitter jag här och bedövningen har släppt helt nu, känns skönt ;O)