Skam den som ger sig!

Det är lördag förmiddag. Jag hör hur en liten Alva grejjar i vardagsrummet. Hon verkar ömsom glad ömsom ledsen. Alva vill något, det hörs på röstläget. "Avvva ... ommma ... oppp .... nuuu ... mamma" Jag håller på och viker tvätt och tänker att jag låter henne hållas, att hon får försöka själv. "Jag kommer snart hjärtat, mamma viker tvätten". En liten oro infinner sig i en orolig mamma ... vad gör hon nu? Jag hör hur hon drar i något ... släpar något. Det dunsar till ... men Alva verkar glad ändå. Jag fortsätter vika tvätt och väntar en stund till. Nu fullkommligt gapar Alva "Ommmm mammmma ... Avvva ... stolen ... omma oppp!" Ok tänker jag, jag får väl lyfta arslet och ta mig till mitt lilla hjärta. Tvätten går ju ingen stans precis.